Tankar kan göra mer skada än man tror.
Speciellt om det är tankar som får DIG att må dåligt!
Ofta tänker man, jag gör det också, skit samma det löser sig.
Man kastar undan problemet som man egentligen borde dra upp.
Jag tror faktiskt att jag är mästare på det.
Saker jag verkligen borde prata om, saker som gör så otroligt jävla ont i mig, håller jag i hårt inom mig istället. Släpper aldrig ut det.
Det finns ett par sådana saker för mig. Vissa kan jag prata om utan att jag "bryr" mig.
Egentligen gör jag ju det, vill brista i gråt när det kommer på tal, men det är något jag självklart inte visar utåt!
Visar jag det så är jag ju svag! Svaghet kan göra mer ont än det jag redan bär på.
Sen finns dessa "problem", om man nu ska kalla tankarna för det, som jag absolut inte kan prata om. Som jag absolut inte klarar av att höra. Och tro mig, det är oftast dem sakerna som ska dras upp hela jävla tiden från omgivningen. Det görs omedvetet, att folk inte vet att det är något som plågar mig.
Ni kanske nu tänker "Säg något då för ihelvete!?" Det för oss tillbaka till någora rader här ovan! "Visar jag det så är jag ju svag! Svaghet kan göra mer ont än det jag redan bär på." Jag håller alltså käften, lägger på ett fint fejkleende och hoppas på att diskussionen snart ska vara över. Att den ska tyna bort smärtlöst.

Jag vill så gärna kunna släppa alla dessa tankar, bara gå vidare från dem och hoppas på att dem dör...
MEN för att det ska hända så måste jag börja prata, något som aldrig lär hända.
Om någon försöker, så pratar jag väldigtväldigt ytligt (personen förstår knappt vad jag ens pratar om) och sedan säger "Nu känns det bättre, jag tror att jag kan släppa det".
HAHA, största lögnen jag någonsin dragit tror jag faktiskt! Om jag någonsin säger det till er, om ett problem som ni kanske förstår är stort/jobbigt för mig....snälla slå till mig då!? Eller egentligen inte, för jag kommer knappast prata mer för det, men gör det för att få mig att sluta ljuga om sådana saker!

Vet egentligen inte varför jag skriver denna skit här.
Inte sådant ni vill läsa när ni går inte här, det förstår jag också.
Dock är det här min öppna dagbok, alltså får jag säga precis vad jag vill.
Det jag TROR att jag vill ha sagt är att ni ska prata! Gå aldrig tysta! Låt inte tankarna börja, för det är då det jobbiga börjar! Den dagen rösterna kommer, så spring ifrån dem! De kan göra en riktigt illa!

Hejdå!
// Deep Nilla